Hos grannen. De är ju såå söta...Men i trädgården har man dem helst inte...





Kom nu Berta så går vi....5 stycken var de. Som en liten familj. Varje vår och höst ser man dem regelbundet här på gårdarna. Och skygga är de inte heller. Mysigt ändå. Barnen blir alldeles saliga när de ser dem. "Mamma, kan vi inte gå ut och klappa..." :D